‘En sommarkväll’ & ‘Självporträtt’ av Ellen Trotzig

Med anledningav den stundande internationella kvinnodagen så visar Akademiska Föreningens konstsamlig en verk av Ellen Trotzig i vår monter i Athen, AF-borgen. Om ett par veckor visar vi en annan tavla eller verk ur samlingen.

 
TVH-fr-web

En sommarkväll

Ellen Trotzig

Odaterad

 

Ellen Trotzig (1878-1949) föddes i Malmö men hade sitt konstnärliga tillhåll på Österlen. Hon studerade i Paris, Göteborg och Köpenhamn i olika perioder men i sin motiviska värld återvände hon alltid till just Österlens förtrollande vidder. Även En Sommarkväll föreställer ett lantligt motiv från denna plats.

Betraktaren ser redan i denna landskapsmålning tecken på hennes senare fas i livet där hon övergick till att måla mer expressionistiskt. Det blir tydligt i de breda penseldragen och det vågade valet av färger till solnedgången. Vi måste även ta i beaktning att tavlans dova uttryck till stor del är ett resultat av tidens tand då fernissan mörknat. I sitt originalutförande hade färgerna tett sig ljusare och mer intensiva.

Vid första anblick är målningen ett typiskt landskapsmåleri. Överraskningen låter sig inte väntas på när betraktaren får syn på dess baksida. Undangömt på baksidan uppenbarar sig nämligen ett vågat självporträtt. Porträttets komposition och avskärning ger en tydlig vink till romerska byster och hennes uttryck utstrålar samma sorts pondus. Trotzig upptar hela bildrummet och låter inga detaljer skymma betraktarens blick eller styra uppfattningen om hennes person. Porträttets hela fokus ligger på Trotzig.

Självporträtt av Ellen trotzig, beläget på baksidan av tavlan 'En sommarkväll'

Självporträtt av Ellen trotzig, beläget på baksidan av tavlan ‘En sommarkväll’

Ett traditionellt kvinnoporträtt under denna tid brukade vanligen innehålla domesticerande symboler. Kvinnor brukade placeras i köket, broderandes eller omgivna av barn. Trotzigs stabila blick och stolta hållning visar tvärtemot tidsandan inga tecken på passivitet. Det gör å andra sidan porträttets placering på baksidan. Det är omöjligt att missta sig om att det är landskapsavbildningen som är menad att nå en publik, trots att porträttmåleri traditionellt sett haft en högre konstnärlig status. Faktumet att hon var kvinna vid denna tid var något som automatiskt nedvärderades såväl inom akademin som inom etablerade konstnärliga kretsar. Det är möjligen med bakgrund av detta och på grund av motivets ogenanta uttryck av självständighet som hon valde att placera det på dukens baksida.

Till kvinnodagens ära vill vi framhäva denna tidigare dolda sida av kvinnligheten som dessa kvinnliga konstnärer porträtterar. Den undangömda sidan som aldrig var tänkt att möta en publik får idag stå i ohöljd fokus som symbol för att kvinnor idag äntligen har makt att ta plats i det offentliga rummet.

-

Ellen Trotzig was born in Malmö, but had her studio in Osterlen. She studied in Paris, Gothenburg and Copenhagen at different periods throughout her life, however she kept returning to Osterlen’s mesmerising scenery as subject for her landscape paintings. ‘A Summers Evening’ serves as a prime representative of the rural motifs originating in Osterlen.

The viewer can clearly see in this landscape a much more painterly brushstroke style which was adopted by Trotzig in the latter stage of her artistic career where she focused particularly on Expressionism. This expressionistic approach can be seen in the painting through the use of broad brushstrokes and strong, warm colours for the sunset. Although the colours may seem dim when we view this landscape now, we must consider that over time through light exposure and general ‘wear and tear’ the varnish has darkened. In its original form the colours would seem much brighter and more intense.

From first impressions the artwork seems to be a ‘typical’ landscape painting. The surprising aspect to this work however is found on the other side of the frame. A nude self-portrait of the artist modestly reveals itself to the viewer, constricted and partially distorted by the wooden frame surrounding it. The portrait’s composition evokes something similar to a Roman bust and her expression conveys the same self-assurance we see in her gaze. Trotzig occupies the entire pictorial space in a void of block-colour so as not to obscure the viewer’s gaze but also to control the insight into the personality Trotzig wishes to deliver.

Traditional portraits of a female sitter during this period would usually contain domestic symbols. Women used to be placed in the kitchen, the bedroom, or surrounded by children. Trotzig’s unflinching gaze and bold stance shows, contrary to the norm, no sign of passivity. The landscape painting on the opposite side in contrast simply oozes with a much more relaxed, passive atmosphere. So, although the self-portrait is a considered a more ‘active’ image and indeed, portrait paintings traditionally had a higher artistic status than landscapes, the landscape painting has been given priority. The fact that Trotzig was a female-artist in the late 19th Century automatically devalued her art both in academia and within established artistic circles. Due to this, she must hide her independence and identity (i.e. the self-portrait) this may be why she has placed her portrait on the back of the frame.

For ‘International Women’s Day’, we would like to proudly display this previously hidden side of femininity and the work of female artists. The concealed side that was never supposed to meet the public-eye can finally be appreciated in its full-form today. This self-portrait has been unveiled as a symbol for gender equality in the art world, which Sweden particularly prides itself upon.