‘Skördescen’ Fritz von Dardel

skordescen-webb

Skördescen

Frtitz von Dardel

1870

Fritz Ludvig von Dardel, född 1817 i Neuchâtel, Schweiz, död 1901 i Stockholm, var en yrkesmilitär som även hade en begivenhet för konsten. Han målade, illustrerade böcker och gjorde satirteckningar.

Hans formella konstutbildning utgjordes av åtta månaders studier under Léon Cogniet och Eugène Lami i Paris 1839—40. Två andra av Léon Cogniets elever vars konst också återfinns i Akademiska Föreningens samling är Nils Blommér och Egron Lundgren.

Utöver hans eget konstutövande så var v. Dardel en del av konstvärlden i form av preses i konstakademien 1864-85 och ordförande i Nationalmuseums nämnd 1867-93. 1864 blev han även chef för Överintendentsämbetet, en tjänst han innehade tills Helgo Zettervall tog över tjänsten 1882. Dessa ämbeten möjliggjordes förmodligen för v. Dardel genom att han var en del av Karl XVs konstnärskrets, en krets som omfattade många av Sveriges mest framgångsrika konstnärer vid denna tid. Några av de andra konstnärer som ingick i denna krets och finns representerade hos Akademiska Föreningen är Johan Christoffer Boklund, Carl Gustaf Qvarnström, Gustaf Rydberg och Joseph Magnus Stäck.

Exempel på Dardels arbete som illustratör kan ses i Anna Maria Lenngrens diktsamling ‘Skaldeförsök’. Som karikatyrtecknare gav han bland annat ut, tillsammans med J. A. Cronstedt, en serie humoristiska häften betitlade ‘Teckningar ur dagens händelser’ (1841).

Fritz von Dardel målade företrädelsevis akvareller, ofta med motiv från svenska hovet men även folklivsbilder, det senare vilket tavlan ‘Skördescen’ från 1870 är ett exempel på. ‘Skördescen’ donerade av Fritz von Dardel till Akademiska föreningen 1871.

-

Fritz Ludvig von Dardel, born in 1817 in Neuchatel, Switzerland, died in 1901 in Stockholm, was a professional soldier who also had an inclination for art. He painted, illustrated books and made satirical drawings.

His formal art training consisted of eight months of study under Léon Cogniet and Eugène Lami in Paris 1839-40. Two other students of Léon Cogniets whose art is represented in AFs collection are Nils Blommér and Egron Lundgren.

In addition to his artistic pursuit as v. Dardel was a part of the art world as president of the Academy of Fine Arts 1864-85 and chairman of the National Museums Board 1867-93. In 1864 he also became the director of the ’Överintendentsämbetet’, a post he held until Helgo Zettervall took over the service in 1882. These offices were made possible probably due to the fact that Dardel was part of king Karl XV’s close artist circle, a circle that included many of the most successful artists at this time . Some of the other artists included in this circuit, and is represented in AFs art collection is Johan Christoffer Boklund, Carl Gustaf Qvarnström, Gustaf Rydberg and Joseph Magnus Stäck.

Examples of v. Dardel’s work as an illustrator can be seen in Anna Maria Lenngren poetry collection ‘Skaldeförsök’. As a cartoonist, he gave out among others, along with J. A. Cronstedt, a humorous series of booklets titled ‘Teckningar ur dagens händelser’ (1841).

Fritz von Dardel preferably painted in watercolors, often with scenes from the Swedish royal court but also images of every day events, the latter which the board ‘Harvest Scene’ from 1870 is an example. ‘Harvest Scene’ was donated to the Academic Society by Fritz von Dardel in 1871.

 

‘Gårdsinteriör’ av Anders Nilsson

I Akademiska Föreningens konstsamlings monter som står i Athen, AF-borgen, kan man just nu se en tavla utav Anders Nilsson. Motivet är en gårdsinteriör i Lund.

 
AFK65 - Gardsinterior - Anders Nilsson -1922-water

Gårdsinteriör

Anders Nilsson

1922

Anders Nilsson (1859-1936) var bildkonstnär och konsthantverkare från Borgeby i Skåne. Han är som mest känd som glasmålare, verksam flera år i Westfalen och Schweiz, men målade även, då mycket skånska motiv med ljuset i fokus. Konstnären är förutom här i Akademiska Föreningens Konstsamling representerad bland annat på Nationalmuseum i Stockholm, Lund Universitets konstmuseum och Kulturhistoriska museet i Lund.

“Gårdsinteriör”, en olja på duk, målades här i Lund 1922. Tavlan har bland annat ställts ut i Lunds konsthall den 20 januari till 4 mars 1990 på utställningen ”Syntes av en stad” som anordnades i samband med firandet av Lunds stads 1000-års jubileum.

-

At the moment a paiting by Anders Nilsson is being exhibited in Athen, AF-borgen by Akademiska Föreningens Art Collection. It depicts an interior from a courtyard in Lund.

Anders Nilsson (1859-1936) was a painter and artist from Borgeby, Skåne. He was mostly known as a glass painter, working in Westfalen and Switzerland for several years, but he also painted, mainly motifs from Skåne, focusing on the light. The artist is represented in the Art collection of Akademiska Föreningen, the Nationalmuseum in Stockholm, Lund University Art museum and Kulturhistoriska museet in Lund.“Gårdsinteriör”, oil on canvas was painted in Lund in 1922. It has been exhibited in Lunds Konsthall in 1990 at the exhibition “Syntes av en stad” in conjunction with the celebration of Lund as a thousand year old city.

Sources and further reading:
http://www.lexikonettamanda.se/show.php?aid=13879
Akademiska Föreningens konstsamlings Arkiv
 

‘Vintereftermiddag vid söder mälarstrand’ av Ester Almqvist

Den sista tavlan för terminen som Akademiska Föreningens konstsamling visar i vår monter är Ester Almqvists tavla ‘Vintereftermiddag vid söder mälarstrand’. Montern återfinns som vanlig i Aten, AF-borgen.

 

AFK262-Vintereftermiddagvidsodermalarstrand-EsterAlmqvist-web2

Vintereftermiddag vid söder mälarstrand

Ester Almqvist

Odaterad

 

Ester Dorothea Almqvist föddes 1869 i Bromma i en prästfamilj, och det var i Stockholm som hennes konstnärliga utbildning började på Tekniska Skolan, numera Konstfack. Senare studerade hon vid målarskolan Valand i Göteborg med Carl Larsson som lärare, och försörjde sig genom att illustrera bibelordspråk på uppdrag av sin mor. Stöttad av modern och systern blev Almqvist tidigt framgångsrik i sin konstnärskarriär och blev representerad på flera världsutställningar, bland annat i USA 1904.

Almqvist reste mycket, men en stor del av hennes yrkesverksamma liv tillbringades här i Lund. Hon blev övertygad av vännen Tora Vega Holmström att flytta hit och bli kollega med bland andra Ellen Trotzig. Liksom dem inspirerades även Almqvist av den skånska naturen i sina nationalromantiska och expressionistiska målningar. Hennes uttrycksfulla landskap och porträtt är långt ifrån traditionella, och hon anses vara en av de konstnärliga pionjärer som bidrog till modernismens genombrott i Sverige.

Almqvist hade ett medfött ryggfel som innebar en livslång funktionsnedsättning och upprepade hälsoproblem. Under perioder då hon inte kunde resa själv, fick hon hjälp av vänner såsom Holmström, Agnes Wieslander och Maja Fjæstad som alla ingick i en grupp konstnärer, de flesta kvinnor, som arbetade, gjorde utställningar och umgicks tillsammans. Strax innan hennes död i Lund 1934 samlade denna grupp ihop och ställde ut hennes konst i Stockholm som en hyllning. Denna utställning blev uppmärksammad i rikspress och så småningom fick Almqvist ett postumt internationellt erkännande. Hennes konst finns numera representerad på bland annat Nationalmuseum, med den välkända tavlan “Sammankomsten”.

-

Ester Dorothea Almqvist was born in Bromma, Stockholm in 1869 into a vicar’s family, and her art education began at the University College of Arts, Crafts and Design in the same city. Later she studied in Gothenburg under Carl Larsson, and made her living illustrating Bible proverbs for her mother. Supported by her mother and sister, Almqvist quickly gained success in her artist career and was represented at several World Expos, including St. Louis in 1904.

Most of Almqvist’s working life was spent in Lund with her close friend Tora Vega Holmström and other artists, such as Ellen Trotzig. Like them, Almqvist was inspired by the Scanian nature in her National Romantic and expressionistic paintings. Her soulful landscapes and portraits, painted with strong, well-tuned colors, were far from traditional at the time, and she is now regarded as a pioneer who made way for the breakthrough of Modernism in Sweden.

Born with a back injury and ailed by health issues, Trotzig was sometimes unable to travel on her own and was subsequently assisted by artist friends such as Holmström, Agnes Wieslander and Maja Fjæstad. These artists were part of a group consisting mostly of female artists who worked and did exhibitions together. Shortly before Almqvist’s death in 1934, this group collected her artworks and exhibited them in Stockholm as a tribute to her and a sign of recognition of her artistry. This exhibition received national attention in the press, and a few years later, Almqvist finally gained international recognition. Today, her art is represented, among other places, at the National Museum with the well known painting “Sammankomsten”.

 

‘Skörden i travar’ av Anders Waldur

 

Just nu kan man se Anders Waldurs tavla “Skörden i travar” i Athen, AF-borgen. Tavlan presenteras här tillsammans med en reflekterande text till motivet skriven utav en av konstsamlingens medlemmar.

 
Skordenitravar-AndersWaldur

Skörden i travar

Anders Waldur

1908-1912

 

Those few, precious seconds. Light bursting through the dense, grey mass of cloud to illuminate the fields with a sweet golden glow. That moment when you depart from reality to drench yourself in the cloak of light that envelopes your body – the feeling of that glorious warmth on your cheek. You pause mid-step to take in the scene before you and all your senses acutely attune to the present moment. The refreshing chill of the breeze that washes over you and sweeps over the fields, the leftover crops swaying gently against the wind. The dryness of the cracked muddy path under your feet that crumbles with every step. The methodical chirping of grasshoppers beneath the grass and the gentle breeze being the only sound – the violent noisiness of humanity far in the distance buried beneath the grey shadow of clouds.

Seconds pass too fast to comprehend. The clouds framing the magnificent blue firmament once again enclose around it and shadows form on the horizon. You become aware of the silhouetted buildings in the distance, slowly the shadow moves across the fields, the trees, casting everything in an ominous darkness. Reality clawing its way back into your thoughts. The sudden realisation as the shadow cascades towards you that the path leads to a place nestled within space and time, a journey you must take. The moment has past and now you must trudge towards that familiar normality, re-joining society, the brief, heavenly connection to the rawness of nature – gone.

-

Anders Waldur, also known as Anders Persson Waldur was born in 1867 in Vallkärra (now apart of Lund). He left Lund to study in Stockholm and he did several trips abroad to places such as Paris and the US. The trip that affected his art the most was the trip that he took to what then was called the Orient, he painted several of the holy places. The picture that we show here “Skörden i travar” shows Vallkärra, in the background we can see Vallkärra church that was built in the 12th century. Waldur mostly painted landscapes and portraits in a realistic style as we can see on the picture.

 

‘En sommarkväll’ & ‘Självporträtt’ av Ellen Trotzig

Med anledningav den stundande internationella kvinnodagen så visar Akademiska Föreningens konstsamlig en verk av Ellen Trotzig i vår monter i Athen, AF-borgen. Om ett par veckor visar vi en annan tavla eller verk ur samlingen.

 
TVH-fr-web

En sommarkväll

Ellen Trotzig

Odaterad

 

Ellen Trotzig (1878-1949) föddes i Malmö men hade sitt konstnärliga tillhåll på Österlen. Hon studerade i Paris, Göteborg och Köpenhamn i olika perioder men i sin motiviska värld återvände hon alltid till just Österlens förtrollande vidder. Även En Sommarkväll föreställer ett lantligt motiv från denna plats.

Betraktaren ser redan i denna landskapsmålning tecken på hennes senare fas i livet där hon övergick till att måla mer expressionistiskt. Det blir tydligt i de breda penseldragen och det vågade valet av färger till solnedgången. Vi måste även ta i beaktning att tavlans dova uttryck till stor del är ett resultat av tidens tand då fernissan mörknat. I sitt originalutförande hade färgerna tett sig ljusare och mer intensiva.

Vid första anblick är målningen ett typiskt landskapsmåleri. Överraskningen låter sig inte väntas på när betraktaren får syn på dess baksida. Undangömt på baksidan uppenbarar sig nämligen ett vågat självporträtt. Porträttets komposition och avskärning ger en tydlig vink till romerska byster och hennes uttryck utstrålar samma sorts pondus. Trotzig upptar hela bildrummet och låter inga detaljer skymma betraktarens blick eller styra uppfattningen om hennes person. Porträttets hela fokus ligger på Trotzig.

Självporträtt av Ellen trotzig, beläget på baksidan av tavlan 'En sommarkväll'

Självporträtt av Ellen trotzig, beläget på baksidan av tavlan ‘En sommarkväll’

Ett traditionellt kvinnoporträtt under denna tid brukade vanligen innehålla domesticerande symboler. Kvinnor brukade placeras i köket, broderandes eller omgivna av barn. Trotzigs stabila blick och stolta hållning visar tvärtemot tidsandan inga tecken på passivitet. Det gör å andra sidan porträttets placering på baksidan. Det är omöjligt att missta sig om att det är landskapsavbildningen som är menad att nå en publik, trots att porträttmåleri traditionellt sett haft en högre konstnärlig status. Faktumet att hon var kvinna vid denna tid var något som automatiskt nedvärderades såväl inom akademin som inom etablerade konstnärliga kretsar. Det är möjligen med bakgrund av detta och på grund av motivets ogenanta uttryck av självständighet som hon valde att placera det på dukens baksida.

Till kvinnodagens ära vill vi framhäva denna tidigare dolda sida av kvinnligheten som dessa kvinnliga konstnärer porträtterar. Den undangömda sidan som aldrig var tänkt att möta en publik får idag stå i ohöljd fokus som symbol för att kvinnor idag äntligen har makt att ta plats i det offentliga rummet.

-

Ellen Trotzig was born in Malmö, but had her studio in Osterlen. She studied in Paris, Gothenburg and Copenhagen at different periods throughout her life, however she kept returning to Osterlen’s mesmerising scenery as subject for her landscape paintings. ‘A Summers Evening’ serves as a prime representative of the rural motifs originating in Osterlen.

The viewer can clearly see in this landscape a much more painterly brushstroke style which was adopted by Trotzig in the latter stage of her artistic career where she focused particularly on Expressionism. This expressionistic approach can be seen in the painting through the use of broad brushstrokes and strong, warm colours for the sunset. Although the colours may seem dim when we view this landscape now, we must consider that over time through light exposure and general ‘wear and tear’ the varnish has darkened. In its original form the colours would seem much brighter and more intense.

From first impressions the artwork seems to be a ‘typical’ landscape painting. The surprising aspect to this work however is found on the other side of the frame. A nude self-portrait of the artist modestly reveals itself to the viewer, constricted and partially distorted by the wooden frame surrounding it. The portrait’s composition evokes something similar to a Roman bust and her expression conveys the same self-assurance we see in her gaze. Trotzig occupies the entire pictorial space in a void of block-colour so as not to obscure the viewer’s gaze but also to control the insight into the personality Trotzig wishes to deliver.

Traditional portraits of a female sitter during this period would usually contain domestic symbols. Women used to be placed in the kitchen, the bedroom, or surrounded by children. Trotzig’s unflinching gaze and bold stance shows, contrary to the norm, no sign of passivity. The landscape painting on the opposite side in contrast simply oozes with a much more relaxed, passive atmosphere. So, although the self-portrait is a considered a more ‘active’ image and indeed, portrait paintings traditionally had a higher artistic status than landscapes, the landscape painting has been given priority. The fact that Trotzig was a female-artist in the late 19th Century automatically devalued her art both in academia and within established artistic circles. Due to this, she must hide her independence and identity (i.e. the self-portrait) this may be why she has placed her portrait on the back of the frame.

For ‘International Women’s Day’, we would like to proudly display this previously hidden side of femininity and the work of female artists. The concealed side that was never supposed to meet the public-eye can finally be appreciated in its full-form today. This self-portrait has been unveiled as a symbol for gender equality in the art world, which Sweden particularly prides itself upon.

 

‘Rättaren’ av Svante Bergh

Just nu kan man se Svante Berghs tavla ‘Rättaren’ i vår monter i Athen. Kom gärna förbi och titta, om ett par veckor byter vi till ett annat verk ur samlingen.

 
AFK45 - Rattaren - Svante Bergh - 1918 - Watermark

Rättaren

Svante Bergh

1918

Svante Bergh (1885-1946) var en svensk konstnär, född i Malmö. Redan vid 14 års ålder började han studera måleri i Stockholm vid Tekniska skolan (nu Konstfack). Dessa studier åtföljdes av studier i både Dresden och Köpenhamn.

1914 vid första världskriget utbrott återvände Bergh till Sverige efter en tvåårig vistelse i Paris, väl tillbaka i Sverige ställde han ut tillsammans med tre konstnärsvänner. Han fick en del negativ kritik bland annat för att hans måleri var lite ojämnt. Men Bergh fick också av samma personer positiv kritik; Dr Paul Rosenius skriver ”Svante Bergh har funnit sitt gebit och har en vacker begåvning att bygga på” och fil. dr. Adolf Anderberg avslutar sin kritik med att ”Bergh är ett nytt kapitel i skånsk målarkonst”. ‘Rättaren’ är målad fyra år efter denna utställning och ett år innan Bergh reste tillbaka till Paris (1919-1923) för vidare studier under André Lhotes. Bergh var medlem i den skånska konstnärsgruppen De tolv, och värt att nämna är att flera av medlemmarna i De tolv också de studerade under Lhotes när de var i Paris.

Berghs nästa resa var till Italien (1925-1928) där hans måleri ytterligare stilistiskt förändrades. Enligt Torsten Palmér kom Bergh dock att under början av 30-talet återgå till sin karakteristiska ”spontana färgsyn” som han betonat innan sina resor till Paris och Italien. Palmér menar vidare att Berghs måleri av ”blommor och kvinnor, landskap och interiörer får artistisk lätthet och ljus, ibland ytligt improviserande, ofta blommande behagfulla”.

-

Svante Bergh (1885-1946) was a Swedish artist born in Malmö. At the young age of fourteen he began his studies in Stockholm at Tekniska skolan (now Konstfack). This was followed by studies in both Dresden and Copenhagen.

In 1914, at the start of the Second World War, Bergh returned to Sweden after a two-year stay in Paris , back in Sweden he held an exhibition together with three of his colleagues. He received some negative critique, including that his painting style was deemed ‘uneven’. From the same person Bergh was also positively critiqued; Dr Paul Rosenius writes ”Berg has found his own style and has a beautiful talent to build on”. Fil. Dr. Adolf Anderberg concludes his critique with the words that ”Bergh is a new chapter in the scanian visual arts”. ’Rättaren’ was painted four years after this exhibition and one year before Bergh traveled back to Paris (1919-1923) to study under André Lhotes. Bergh was a member of the art collective ”De tolv” (”The Twelve”) and its worth mentioning that many of the other members in De tolv also studied under André Lhotes when they were in Paris.

Bergh’s next trip was to Italy (1925-1928) where his style continued to undergo stylistic changes. In the 1930s, writer Torsten Palmér tells us, after the trip to Italy, Bergh came to return to his ”spontan colour choices” that characterized his earlier style during his travels to Paris. Palmér continues that Bergh paintings of ”flowers and women, landscape and interiors have an artistic easiness and light, sometimes lightly improvised, often bloomingly beautiful”.

 

Sources and further reading:
Torsten Palmér . Konst i Skåne 1904-1954. p.56
Ernst Fischer. Nutida skånsk måleri. pp.11-12
Finn 1955 – Lukasgillet i Lund p.113, 116
http://www.lexikonettamanda.se/show.php?aid=19756

 

‘Tant skadeglädje’ och ‘Mina advokater’ av Axel Ebbe

Två nya tavlor finns nu att skåda i vår monter i Café Aten, kom förbi och titta! Om två veckor byter vi till något annat spännande konstverk.

 

 

Tant skadeglädje - Axel Ebbe - 1922

Tant skadeglädje

Axel Ebbe

1922

 

Mina Advokater - Axel Ebbe - 1923

Mina advokater

Axel Ebbe

1923

 

Axel Ebbe (1868 – 1941) var en svensk konstnär född i Hököpinge. Han är framförallt känd som skulptör men var även produktiv som författare och illustratör. Efter det att Ebbe skrivit in sig i Lund och börjat studera språk och estetik så började han även ta lektioner i måleri av Fredrik Krebs. Utöver att han var en väl anlitad porträttmålare och en av grundarna till Lukasgillet, var Krebs även lärare till Herman Österlund, Theodor Jönsson och Hannah Ryggen, tre konstnärer som precis som Ebbe finns representerade i Akademiska Föreningens konstsamling. Krebs själv finns representerad med 9 tavlor varav 8 är porträtt.

Ebbe studerade sedan i Köpenhamn under skulptören Stephan Sinding, en skulptör som bland annat är väl representerad med sina marmorskulpturer på Glyptoteket. Andra städer som Ebbe avlade studieresor till var Berlin, Wien, Paris och London.

Två av Ebbes verk kan ses i Lundagård, de är ‘Mannen som bryter sig ur klippan’ (1918) vid universitetsplatsen och bronsreliefen ovanför AF-borgens huvudingång vilken sägs föreställa “en sven med ande het som stormar i landsvägens damm att fånga målet han icke vet”. ‘Mannen som bryter sig ur klippan’ var en gåva från Lunds stad till Lunds universitet vid universitetets 250-åsjubileum och ska symbolisera hur människan (genom universitetsstudier får vi antaga) frigör sig från sin okunskap.

I Malmö kan man bland annat se hans massiva skulptur ‘Arbetets ära’ (1929) på Möllevångstorget där ett antal arbetare i brons lyfter upp malmöstad, representerat som ett stort granitblock.

Bland Ebbes diktverk kan nämnas Heterogenesis (1922) och Bibelsk historie (1949 postum), båda rikt illustrerade av Ebbe själv.

1933 sänkte Ebbe och hans hustru all sin konst till Trelleborgs stad som sedan 1935 öppnade ‘Axel Ebbes konsthall’ som än idag finns att besöka.

Hans bildkonst finns representerad i Akademiska Föreningens konstsamling med två etsningar, ‘Tant skadeglädje’ (1922) och ‘Mina advokater’ (1923), den senare föreställande fyra stycken gamar.

Det var vid en vistelse i Paris, någon gång innan 1909, som Ebbe studerade etsning hos en fransk konstnär. Brita Hultman skriver i Svensk biografiskt lexikon att ”hans etsningar röja manuell skicklighet och mycket ofta en fin och förstående humor” något vi kan se exempel på i båda ovannämnda etsningar. Hultman skriver vidare att ‘Tant skadeglädje’ hör till en av de bästa av Ebbes etsningar.

 

‘Vinguden’ av Olle Hjortzberg

Efter ett litet vinteruppehåll är Akademiska Föreningens konstsamling tillbaka och visar en ny tavla i vår monter i Café Athen. Om ett par veckor kommer en ny tavla visas i montern och information om konstnären och verket kommer att publiceras här på www.afkonst.se i vanlig ordning.

 

Vinguden by Olle Hjortzberg

 

Vinguden

Olle Hjortzberg

Odaterad

 

Olle Hjortzberg (1872 – 1959) var en svensk konstnär, grafiker och dekoratör. Han fick sin utbildning vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och reste efter denna på studieresor till bland annat Palestina, Syrien och Grekland.

Bland hans mest exponerade verk som grafiker är affischen till Olympiska sommarspelen i Stockholm 1912, frimärket för Riksdagens 500-årsjubileum och illustrationer till Gustaf V:s bibel.

Hjortzberg ägnade sig mycket åt dekorativt måleri i kyrkor och i byggnader som exempelvis Dramaten och Rosenbad. Hans dekorativa måleri är förbundet med Lund och Akademiska Föreningen genom det arbete han utförde i Stora salen 1930. Stora salen renoverades 1951 och i och med det revs taket med Hjortzbergs måleri. En takpanel finns bevarad i Akademiska Föreningens Arkiv & studentmuseum. Hans influens vilar dock fortfarande över Stora salen genom att han vid konstakademien var lärare år Martin Emond som i sin tur har utfört väggmålningen som fortfarande kan ses i Stora salens foajé.

I Akademiska Föreningen finns Hjortzberg representerad med, förutom ‘Vinguden’, två andra målningar, ‘Kummelnäs båtvarv’ och ‘Roma 1904′. Föreningen har även skisser till interiör i stora salen samt den tidigare nämnda takpanelen i sina samlingar.

‘Blommor’ av Otto Fredlin

Ny tavla ur Akademiska Föreningens konstsamling visas nu i vår monter placerad i Athen, AF-borgen. Tanken är att vi kommer att skifta tavlor med 2-3 veckors mellanrum och annonsera det här på www.afkonst.se tillsammans med en beskrivning av konstnären och konstverket.

Blommor - Otto Fredlin - 1919-web

Blommor
Otto Fredlin
1919

Tor Otto Fredlin föddes i Härnösand 1890.  Han utbildade sig vid Althins målarskola samt i Frankrike. Han gjorde färgillustrationerna till uppslagsverket Djurens Värld (1937-40) och målade även i andra sammanhang ofta blommor, fåglar och andra djur i närbild och med starka färger och tunga penseldrag. 1940 var han med och startade konstföreningen Aura. I akademiska Föreningens konstsamling finns han representerad med verket ‘Blommor’ från 1919.

‘Höst’ av Emil Olsson

I höstens tecken har vi nu bytt tavla i vår monter som står placerad i Athen, AF-borgen. Tanken är att vi kommer att skifta tavlor med 2-3 veckors mellanrum och annonsera det här på www.afkonst.se tillsammans med en beskrivning av konstnären och konstverket.

 AFK193

Höst
Emil Olsson
1917

Emil Johan Olsson föddes i Skåneorten Svenstorp 1890. Han utbildade sig vid bl.a. Bruno Hoppes målarskola i Malmö, Konstakademin i Stockholm och Akademin i Köpenhamn. Olsson gjorde studieresor till flera länder i Europa, och återvände ofta till Paris där han först studerade Paul Cézannes konst 1914, och senare som lärling hos André Lothé 1920-1921. Han var även medlem av konstnärsgruppen De Tolv tillsammans med bland annat Tora Vega Holmström, Jules Schyl och Johan Johansson som även de finns representerade i Akademiska Föreningens konstsamling.
Hösten 1917, då denna tavla målades, hade Olsson just fattat intresse för Vincent van Goghs konst, vars influens kan ses i målningens färgskala samt dess åkermotiv med arbetande människor.