Anders Trulson - 1901
“A.G. Ohlin”
Axel Gabriel Ohlin
Axel Ohlin var zoolog och polarforskare. Som upptäcktsresande så deltog Ohlin deltog bland annat i Otto Nordenskjölds expeditioner till Patagonien och Antarktis. Han skrevs in vid Lunds universitet 1886 och blev docent i zoologi 1896. Vid universitet lärde Ohlin känna David Bergendal, en viktig vänskap för Ohlin som bestod hela hans korta liv ut. Bergendal var sedan 1894 professor i zoologi och kom sedermera även att bli ordförande i Akademiska Föreningen. Efter att blivit docent kom Ohlin att delta i flera expeditioner, kändast av dessa är kanske den första svenska Antarktisexpeditionen ledd av Nordenskjöld.
1901 i Folkets tidning den 18/10, som i sin tur citerar Svenska Dagbladet, får vi i samband med Antarktisexpeditionen en karaktärsbeskrivning av Ohlin, de skriver:
”Den tredje arktiskt och antarktiskt bereste vetenskapliga deltagaren är docenten Axel Ohlin. […] Han är mycket lugn och torrolig, en ovanligt sympatisk natur, som är känd för att alltid behålla de vänner han förvärfvat. Ett glänsande blåsvart skägg inramar det väderbitna ansiktet, och bakom de skarpa glasögonen sitter tvänne skalkar på lur.”
Antarktisexpeditionen blev dock kort för Ohlin som på grund av sjukdom var tvungen att avbryta sitt deltagande 1902, Folkets tidning kunde då, den 30/9, meddela att Ohlin ”har under den svåra färden drabbats av en allvarlig bröstsjukdom, hvilken tvungit honom att återvända.”. Han befanns sig då i Rostock på väg tillbaka till Sverige. Han avled året därpå efter en tid på Sävsjö sanatorium.
Axel Ohlin har för övrigt en ö uppkallad efter honom på Antarktis.
Anders Trulsons porträtt av Axel Ohlson
Under sin tid i Lund kom även Ohlin att umgås med flera i kretsen kring botanikern och polemikern Bengt Lidforss - det så kallade Tuakotteriet. Tuakotteriet höll som oftast till på Tua, en del av restaurangen på Akademiska Föreningen. På Tua kunde han få uttryck för både för sina teosofiska intressen såväl för sina mer jordnära intressen - vilkas attribut synes i Anders Trulsons oljemålning av Ohlin. Av Paul Rosenius får vi, via Håkan Joriksons nya biografi över Ohlin (2016), en beskrivning av en kväll på Tua som gifter sig väl med den bild av Ohlin som målats av Trulson. Rosenius beskriver kvällen på Tua så här
”Gasen hade skruvats ned, men som koppar glödde Tusses [Axel Ohlins] trohjärtat tungsinta ansikte med de stora glasögonen. Han satt mest stortyst och stirrade framför sig, men en gång emellan stötte han fram något svårfattligt om ’mahatmor’ och ’plan’ och ’avatarer’.”
Det är ingen slump att beskrivningen av Ohlin på Tua passar väl med Trulsons tavla, porträttet är nämligen tänkt att avbilda Ohlin en kväll på Tua, med cigarr och glas i hand. Trulson målade även en version av porträttet där cigarren och glaset utelämnades. Detta förklarades av att porträttet var tänkt som en gåva åt en dam som Ohlin var förlovad med vid tillfället och det ansågs nog fördelaktigt att utelämna just dessa två attribut från motivet.